Vårt fjärde mirakel

Jag har just avslutat ett samtal med förlossningen. De vill absolut att jag ska komma in i dag IGEN.
Nu har det spridit sig och blivit fläckar på båda låren också, så det blir ju värre för varje dag.
Jag sa till dem att jag verkligen inte har nån lust att åka in idag igen, när de ändå inte kan säga vad det är trots att jag varit inne två dagar i sträck.
Buhu, mest synd om mig i hela världen

Kväll
Fick efter lång väntan på förlossningen träffa en äldre överläkare som ganska snart lyckades ställa diagnos. Tyvärr var det inte den diagnos jag velat ha, för nu måste jag välja mellan pest eller kolera.
Mina ben är iaf fulla med proppar i de yttre venerna vilket har spridit sig upp i låren nu och närmar sig ljumskarna, vilket tydligen inte skall vara bra.
Det har varit ett snabbt förlopp och gått från en propp som jag kände kom i lördags tills att nu är båda benen fulla från fötterna och nästan upp i ljumskarna. Det var när jag märkte imorse att andra benet också börjat svullna och jag fick stora blemmor på låren som jag sökte igen,och det var kanske tur det.

Nåja, överläkaren ville sätta igång mig direkt, men jag fick bara panik och då fick jag välja att börja med blodförtunnande. Men efter att ha rådgjort med sambon och alla andra som jag stött på idag så lutar det mer åt igångsättning.

MEN jag är så jätteledsen för detta. Varför skulle det bli så här???????
Jag är inte redo att föda barn, utan vill vara gravid ett tag till.
*GRÅTER*



Bjussar på en tjusig bild. Syns inte riktigt hur svullen vaden är. Skillnaden på denna svullnad och vanlig vätskesvullnad är att vid vanlig vätska känns huden svampig medan min hud är stenhård.