Tjuv??
Idag hade vi varit hos en kompis och när vi kommer hem så har Signe två Barbie-prinsessklänningar i byxorna!!
Jag tog ett allvarligt snack med henne om att man verkligen inte får göra så och hon verkade förstå hur fel det var.
3-4 år
3 år: Jag står och lagar mat och Michael häller av kålpuddingen i en plastburk. Innan jag ens hinner blinka har Signe fått tag i burken och börjar skaka den kraftigt. En stor skvätt hamnar på hennes arm och hon börjar gallskrika i full panik. Snabb som blixten kastar jag mig fram, sliter av henne tröjan och in med armen under kranen. Ropar på Michael och vi diskuterar snabbt vad vi ska göra. Veckan innan hade vi haft olycksfallsutbildning på föräldragruppen och pratat om brännskador. Jag minns då att om det var mer än ytligt och större än personens handflata såskulle man söka akut. Så efter en sekunds tvekan ringer vi 112, men de tar brännskador på små barn på högsta allvar och skickar en ambulans direkt. Michael åker med Signe och de får komma in på ett rum direkt trots att det är överfullt på akuten. Där packar de in hennes arm med något som ser precis ut som en Wettex-trasa och sen bandage på det. Under allt ihop är Signe oerhört tapper, det var mest precis när det hände som hon skrek.
3 år: När vi var hos svärisarna så hade jag och Signe varit ute och skulle just gå in och fika. Signe går in först och jag efter och ska stänga dörren. Drar igen dörren men precis innan den går i lås så "fjädrar" den upp igen. Konstigt tänker jag, minns inte att det behövdes så mycket kraft att stänga den. Så jag tar i och försöker smälla igen den, men samma sak igen.
Testar att smälla igen dörren en TREDJE gång utan framgång.
Men precis som jag smäller igen dörren tredje så hör jag Signe kippa efter andan och slutligen ger ifrån sig ett idiotvrål!
Anledningen till att dörren inte stängdes var att Signes fingrar var mellan vid gångjärnen. Jag får bara panik och vrålar på Michael som kommer och tar Signe.
Hon hade ett djupt jack i ett av fingrarna men efter undersökning kunde vi konstatera att inget är brutet.
Dagen efter skulle hennes pappa busa med henne och lyckas fälla henne med näsan före rätt i golvet så blodet sprutade.
3½ år: Klättrar i ett träd och ramlar ner. Skrapar upp ett långt och djupt sår i ryggen.
3 år 8 mån: Är på utflykt i skogen med dagis. Då klättrar Signe upp på ett klippblock, men när hon ska gå ner snubblar hon och åker kana på ansiktet nerför stenen. Skrapar upp pannan, hakan och näsan och får även ett djupt jack under näsan. Enligt pedagogerna hade det blött rejält. Signe såg jättekul ut när jag hämtade henne för hon hade två plåster som täckte stora delar av ansiktet.
På kvällen blev näsan röd/blå/lila och på morgonen dagen efter var hennes ena öga så igensvullet att hon knappt kunde se med det.
3 år: När vi var hos svärisarna så hade jag och Signe varit ute och skulle just gå in och fika. Signe går in först och jag efter och ska stänga dörren. Drar igen dörren men precis innan den går i lås så "fjädrar" den upp igen. Konstigt tänker jag, minns inte att det behövdes så mycket kraft att stänga den. Så jag tar i och försöker smälla igen den, men samma sak igen.
Testar att smälla igen dörren en TREDJE gång utan framgång.
Men precis som jag smäller igen dörren tredje så hör jag Signe kippa efter andan och slutligen ger ifrån sig ett idiotvrål!
Anledningen till att dörren inte stängdes var att Signes fingrar var mellan vid gångjärnen. Jag får bara panik och vrålar på Michael som kommer och tar Signe.
Hon hade ett djupt jack i ett av fingrarna men efter undersökning kunde vi konstatera att inget är brutet.
Dagen efter skulle hennes pappa busa med henne och lyckas fälla henne med näsan före rätt i golvet så blodet sprutade.
3½ år: Klättrar i ett träd och ramlar ner. Skrapar upp ett långt och djupt sår i ryggen.
3 år 8 mån: Är på utflykt i skogen med dagis. Då klättrar Signe upp på ett klippblock, men när hon ska gå ner snubblar hon och åker kana på ansiktet nerför stenen. Skrapar upp pannan, hakan och näsan och får även ett djupt jack under näsan. Enligt pedagogerna hade det blött rejält. Signe såg jättekul ut när jag hämtade henne för hon hade två plåster som täckte stora delar av ansiktet.
På kvällen blev näsan röd/blå/lila och på morgonen dagen efter var hennes ena öga så igensvullet att hon knappt kunde se med det.
2-3 år
2 år: Tre skador på tre dagar. Måndag ramlar hon hos dagmamman och får ett jack i hakan. Tisdagen ramlar hon i gympasalen vi hyr och spräcker underläppen rejält. Onsdag ramlar hon igen hos dagmamman och spräcker överläppen också. Alltså, suck, detta barn!
ca. 2 år: Ramlar ur bilstolen med huvudet före ner i asfalten.
2½ år: Hoppar runt i soffan och gör ett svanhopp med huvudet före rätt ner i benet på vår crosstrainer. Av detta blir det den värsta bula jag någonsin sett. Ca. 5 cm lång och 2 cm bred och stod rätt ut som om det var en tecknad film.
2 år och 10 mån: Dansar på nyårsafton och snurrar till såhäftigt att hon faller handlöst med örat mot en vass kant på bokhyllan. Det ser så illa ut att jag kastar mig fram och trycker handen mot örat. Släpper försiktigt greppet,rädd att det ska spruta blod och att örat ska ha lossnat, men det har bara blivit ett jack.
ca. 2 år: Ramlar ur bilstolen med huvudet före ner i asfalten.
2½ år: Hoppar runt i soffan och gör ett svanhopp med huvudet före rätt ner i benet på vår crosstrainer. Av detta blir det den värsta bula jag någonsin sett. Ca. 5 cm lång och 2 cm bred och stod rätt ut som om det var en tecknad film.
2 år och 10 mån: Dansar på nyårsafton och snurrar till såhäftigt att hon faller handlöst med örat mot en vass kant på bokhyllan. Det ser så illa ut att jag kastar mig fram och trycker handen mot örat. Släpper försiktigt greppet,rädd att det ska spruta blod och att örat ska ha lossnat, men det har bara blivit ett jack.
1-2 år
1 år: Ramlar ner för farmor och farfars trappa, med ansiktet före rakt ner i gruset. Skrapar upp ansiktet rejält.
1½ år: Trillar ner för dagmammans stentrappa med huvudet före. Resulterar i ett djupt jack i pannan och en uppskrapad kind. Tydligen hade det blött rejält och dagmamman hade blivit skärrad. Så hon ringde mig på jobbet, men jag var så luttrad av Signes skador redan då så jag bara konstaterade faktum och fortsatte jobba. När jag sen hämtade henne och såg hur illa det var så fick jag hemskt dåligt samvete eftersom jag inte brytt mig om att fråga hur illa det var.
1½ år: Springer i soffan hemma och bara fortsätter rakt fram in i armstödet. Blir ett svanhopp med huvudet före rätt ner i golvet. Såg riktigt otäckt ut eftersom huvudet böjdes helt bakåt, jag var säker på att hon brutit nacken, men hon klarar sig med en bula.
Efter fallet hos dagmamman.
1½ år: Trillar ner för dagmammans stentrappa med huvudet före. Resulterar i ett djupt jack i pannan och en uppskrapad kind. Tydligen hade det blött rejält och dagmamman hade blivit skärrad. Så hon ringde mig på jobbet, men jag var så luttrad av Signes skador redan då så jag bara konstaterade faktum och fortsatte jobba. När jag sen hämtade henne och såg hur illa det var så fick jag hemskt dåligt samvete eftersom jag inte brytt mig om att fråga hur illa det var.
1½ år: Springer i soffan hemma och bara fortsätter rakt fram in i armstödet. Blir ett svanhopp med huvudet före rätt ner i golvet. Såg riktigt otäckt ut eftersom huvudet böjdes helt bakåt, jag var säker på att hon brutit nacken, men hon klarar sig med en bula.
Efter fallet hos dagmamman.
Spädbarnstiden
Vid 7 månader börjar hon ställa sig upp mot saker, men hon vill ju vidare och vägrar vänta påatt bli stadigare, så hon trillar och trillar och trillar. Hela huvudet är fullt med blåmärken och vi blir oroliga att hon ska skada sig ordentligt.
7½ månad gammal lär hon sig klättra och klättrar på allt. Vid ett besök på BVC uttrycker jag min oro för skallskador. Men BVC-sköterskan säger bara "-Ingen fara för barn att falla sin egen höjd" Hon hinner knappt avsluta meningen innan Signe har klättrat halvvägs upp på hennes skrivbord. BVC-sköterskan vet därefter inte vad hon ska säga annat än att man får försöka passa henne extra noga.
Vid 1-årskollen börjar jag bli orolig för att bli anklagad för barnmisshandel eftersom Signe alltid ser ut som värsta slagskämpen. Som tur är så känner BVC-sköterskan oss väl vid det här laget och säger att hon inte har några sådana misstankar och att hon ju själv har sett hur vågad Signe är.
Första året var det inga allvarligare skador utan mest blåmärken, bulor och en hel del näsblod.
7½ månad gammal lär hon sig klättra och klättrar på allt. Vid ett besök på BVC uttrycker jag min oro för skallskador. Men BVC-sköterskan säger bara "-Ingen fara för barn att falla sin egen höjd" Hon hinner knappt avsluta meningen innan Signe har klättrat halvvägs upp på hennes skrivbord. BVC-sköterskan vet därefter inte vad hon ska säga annat än att man får försöka passa henne extra noga.
Vid 1-årskollen börjar jag bli orolig för att bli anklagad för barnmisshandel eftersom Signe alltid ser ut som värsta slagskämpen. Som tur är så känner BVC-sköterskan oss väl vid det här laget och säger att hon inte har några sådana misstankar och att hon ju själv har sett hur vågad Signe är.
Första året var det inga allvarligare skador utan mest blåmärken, bulor och en hel del näsblod.
Bakgrund till bloggen
Denna blogg skapas på initiativ av mina AFF-vänner som kom med idén att skriva ner Signes skador. Sällan har en mer olycksdrabbad unge skådats. Ibland blir jag rädd att det inte ska gå vägen, men vad ska man göra? Man kan ju inte binda fast henne i ett vadderat rum, så det är väl bara att blunda och hoppas att hon klarar sig till vuxen ålder utan större men.
Signe är en otroligt charmig tjej, med de vackraste ögon jag sett. Men hon är vild och ofta påminner hon mer om en apa än ett människobarn. De som ser henne och inte är vana brukar bli livrädda, men efter 3½ år med Signe har vi blivit hemskt luttrade.
Jag har här försökt sammanställa några av de tillfällen hon skadat sig, men inser att jag inte kommer ihåg allt. De större olyckorna kommer jag ihåg, men förutom det jag skrivit ner har hon fått hundratals bulor, blåmärken och småsår.
Signe är en otroligt charmig tjej, med de vackraste ögon jag sett. Men hon är vild och ofta påminner hon mer om en apa än ett människobarn. De som ser henne och inte är vana brukar bli livrädda, men efter 3½ år med Signe har vi blivit hemskt luttrade.
Jag har här försökt sammanställa några av de tillfällen hon skadat sig, men inser att jag inte kommer ihåg allt. De större olyckorna kommer jag ihåg, men förutom det jag skrivit ner har hon fått hundratals bulor, blåmärken och småsår.
