Vårt fjärde mirakel

Fortfarande inte frisk från influensan och jag bryter snart ihop av trötthet. Ungarna är fortfarande febriga och hemma från dagis, men Michael är tillbaka i skolan. Jag är också feberfri,men SUPERTRÖTT, ont i halsen, ingen matlust och ett bedrövligt allmäntillstånd. Jag har fått ett konstigt besvär med mitt ena ben också, det klarar inte belastning i vinklat läge för då är det som om nån sticker en kniv i benet och smärtan är grym.

Sist men inte minst, JAG KLIAR SNART IHJÄL MIG!!!! Var för två veckor sen och tog gallprov som inte visade nåt, men klådan då var ingenting jämfört med nu.

Nä, nu vill jag bli frisk och få må BRA!!!

Influensa!!! Huga, jag mår apa! Feber, ont i hela kroppen och svårt att andas.
Men Ammi verkar må bra iaf för hon sparkar för jämnan och det känns att hon börjar bli stor, för hon brukarta spjärn mot revbenen och trycka till ordentligt så det känns som att huvudet ska komma ut mellan benen.

Börjar känna mig lite krasslig på kvällen. Hoppas inte Michael smittat mig med influensan.

Magen är verkligen så mycket i vägen nu och det känns riktigt jobbigt. Hua, 10 veckor kvar! Det är nu den tunga tiden börjar.

10 veckor kvar nu!!!! Hurra för nedräkning!

Inatt har jag sovit så grymt illa och vaknat hela tiden.

Jag skulle till Borås idag på mitt andra Aurorasamtal. Det är en otäck väg mellan Alingsås och Borås och jämt en massa galningar som gör korkade omkörningar.
Så jag tänkte innan jag åkte att jag ska ta det riktigt lugnt, så jag höll 70 hela vägen även där det var 90. Tack och lov!!!!
Precis som jag passerar ett backkrön står jag nos mot nos med mötande trafik.
Det är nämligen en bärgningsbil som blockerar mötande körbana (finns ingen vägren här) och två bilar håller på att köra om.

Jag får ställa mig på bromsen och hinner precis stanna med bara någon meters marginal innan jag frontalkrockar med mötande. Dessutom hade jag turen att den bakom inte låg så nära utan hann bromsa han också. Men värre var det med bilen där bakom som inte höll tillräckligt avstånd utan smällde rätt in i bilen framför och tryckte in fronten ordentligt.

Det var ju tur att jag höll så låg hastighet och därmed även de bakom, för annars...
tänk om??!!!

Aurorasamtalet gick iaf bra och hon har skrivit upp vad vi kommit överens om.
- De SKA sätta EDA.
- Jag vill inte bli styrd under förlossningen, om allt ser bra ut.
- Vill upp till BB så snart som möjligt.
- Ligga på vanliga BB och inte EVA.

Den 14 maj skall jag på viktskattning och bedömning om igångsättning.

Magen börjar verkligen bli i vägen och trycka både uppåt och neråt. Jag springer och kissar hela tiden och måste vara försiktigt med vad jag gör efter maten annars kommer den upp igen.
Jag har även börjat svullna mycket, men det hjälper verkligen med stödstrumporna.

Hjälp!!!! Denna graviditet bara flyter på och jag fattar inte hur snabbt det går.
Men NU börjar magen bli tung och det trycker på rejält neråt. Ändå håller jag igång med gympa två gånger i veckan och i onsdags var jag t.o.m. på Bas/medel pass, brukar annars bara gå på bas. 
Vissa övningar funkar inte längre, men det mesta hänger jag med på och vissa övningar är jag smidigare än vad många andra på passet är. Känner mig så stolt och glad över det!

När jag gick upp inatt så halkade jag på en av barnens leksaker och föll handstupa rätt på magen. Det gjorde inte speciellt ont (det var som att landa på en boll) och direkt efteråt sparkade Ammi som bara den, hon gillade nog inte den behandlingen. Jag blev inte direkt orolig, de ligger ju så skyddade där inne. Men idag fick jag vänta hela dagen på att hon ska ge tecken ifrån sig och ingenting.  Det var först nu hon börja röra sig lite, snacka om att jag blev lättad. Hann bli riktigt rädd att nåt hade hänt henne.

Jag flåsar bara mer och mer och pulsen går lätt upp vid minsta ansträngning. Känns att magen blir allt tyngre också, men jag känner mig fortfarande ganska smal förutom putmagen.
Jag har ökat träningen från att gympa en gång i veckan till t vå. Så mycket bättre jag mår av gympa och dessutom hjälper det mitt allt sämre humör.

BM-besök

SF 24
Vikt +4,5
HB 117
B-g 4,6
BT 110/66

Allt såg fint ut, men det är minsta magen hittills!

Nu börjar det bli svårare att röra sig i sängen. Magen börjar bli i vägen och fogarna gillar inte alls att jag ligger på sidan. Måste plocka fram en kudde snart som jag kan ha mellan benen.

Nu har foglossningen börjat komma mer och mer, men fortfarande fullt hanterbart. Jag får som mest ont när jag sitter för länge,så det är väl tur att jag aldrig är still nån längre stund utan springer efter barnen hela dagarna.

Nu vet vi att vi väntar en TJEJ!!!! Det blir en Ammi Ebba Linnéa, det bestämde vi kvällen efter UL.

Egentligen så var det inte meningen att vi skulle få komma så tidigt, jag var ju bara i v.21+3, men det var vår enda chans. Så först varnade han oss att det kanske inte skulle bli så bra bilder och att bebisen var väldigt smal vid den här tiden.

Men direkt när han började kolla så fick vi upp världens kanonbild och allt syntes så otroligt bra. Han var också helt imponerad och sa att detta var bra bilder även för att vara senare i grav. Det är ju så mycket som spelar in, men jag antar att min avsaknad av bukfetma hjälper till, sen hade det säkert varit ännu bättre om det funnits mer fostervatten, men jag ska inte klaga.

Sen så sa han att av alla tusentals UL han gjort så hade han ALDRIG sett en så mullig bebis så tidigt. I vanliga fall så ser de hemskt smala ut runt v.22, men inte vår tjej inte. Så frågan är hur stor denna lilla dam kommer bli? 

Idag har jag varit på Bas-gympa på Friskis & Svettis. Helt otroligt vad rörlig och pigg jag fortfarande känner mig, men vissa rörelser sätter magen och fogarna stopp för, men jag gör det jag kan och hittar på lite egna rörelser.

Idag har jag gått stavgång 50 min io rask takt och det var jätteskönt. Mår så otroligt bra av att röra på mig.

Bebisen har verkligen börjat sparka jättemycket nu och det är så mysigt.

Idag fick jag känna av foglossningen ordentligt. Jag hade stått still för länge och helt plötsligt låser sig mitt bäcken fullständigt och smärtan är fruktansvärd. Sålänge jag höll mig i rörelse gick det bra, men jag kunde inte stå still mer än en knapp minut.

Nu känner jag att magen börjar bli tung och jag börjar besväras av den och få ont när jag går. Så det är hög tid att plocka fram mitt magbälte som har varit en favorit alla de andra graviditeterna också.

Känner mer och mer sparkar för varje dag nu och idag på kvällen så fick bebisen verkligen in en fullträff rätt på min blåsa. Tur att den inte är så stark än!

Hoppsan, jag är visst GRAVID!
Jag har gått nästan halva graviditeten utan att känna av så mycket alls. Lite illamående till och från, men i jämförelse otroligt lindrigt, även lite foglossning då jag överansträngt mig, men ganska lindrigt det med.
Så över en natt, blev jag pang pom JÄTTEGRAVID  Har haft världens växtvärk och magen har växt massor inåt liksom, så nu när jag sitter trycker det mot revbenen. Jag vet inte längre hur högt livmodern står eftersom kanten försvunnit in, men nog känns det att magen växt.
Dessutom har jag fått såååå ont i fogarna och i ryggen så nu går jag som om jag skitet på mig
Men det roliga i det hela är att jag nu känner bebisen hur ofta som helst, från att inte ha känt den knappt alls innan.

Äntligen lite sparkar!!!
Jag har legat i sängen varenda kväll de senaste veckorna och försökt känna sparkar, men absolut INGENTING.
Så igår kväll, vecka 17+0, tänkte jag byta taktik och bad Michael hålla handen på magen istället och direkt kändes två tydliga små kickar som även sambon kände.
Så mysigt!
Det lustigaste är att med de andra barnen så har det nästan bara varit jag som känt sparkar, så fort sambon kände på magen blev det kolugnt.

Känner mig fortfarande som vanligt. Förutom att jag inte kan sova på mage så lever jag som vanligt.
Är jag verkligen gravid? Eftersom jag känner mig så mycket som vanligt så har jag svårt att tro på det.